Vad...
Har jag gjort?
Dagens låt
Katrina and the Waves - Walking on Sunshine.
Realisering.
Den här terminen ska jag göra något av. Ja, ja ja. Liksom.
Imorrn får vi se om det bär eller brister. Om det senare sker får jag bryta ihop lite, prata med en vän och hitta något annat att göra. Filmskapare, liksom. Ball. (Emma, det är ditt fel att jag skriver såhär. Den komprimerade brattblombergska stilistiken har liksom nått sin kulmen och snubblat över kullen, ner på andra sidan och upp igen.)
Hursomhelst. Halo-effekten är en riktig jävel ibland, om det nu är den som står för att jag inte kan sova när jag borde. Samtidigt är den en vän som lyfter tillvaron en smula då och då. För att stycket inte ska bli för kort kan jag nämna att jag hade ett väldigt rakt och ärligt samtal i tisdags kväll. Helt oväntat var det inte, men ändå. Den här världen har för få insiktsfulla människor.
Men allvarligt talat, vissa recept är inte ok. Liten, söt, egensinnig, nördig (insnöad?), ironisk, småbitter, intelligent, engagerad. Blanda varsamt, med en dos av distans och skaka lätt. BOOM. Jag faller, faller, faller ner i sömnproblem och lycka, om än bara för en kort stund.
Maskinen har svalt mig än en gång. Åtta timmar juridik, åtta timmar liv, åtta timmar sömn. Oklart om det är mitt livsmål, men stimulansen behövs och jag trivs med människorna, i stor utsträckning. Att ångra sig över svunna tider är egentligen onödigt och sånt, men nog kunde jag ha varit ut lite mer i unga år. Å andra sidan hade det gjort mig till en annan människa än den jag är idag, vilket inte hade varit önskvärt som det ser ut nu.
Nykter fadder för evigt, hohoho. Jävla dårar. Bra dårar. Bra människor. Bra vecka. Fan, jag kommer sluta som lärare/mentor/gruppledare. Just engagemang är något jag egentligen har, men sällan uppvisar. Det resulterar ju i uppskattning, vilket är välkommet om man är människa.
Att ge vika för andras uppfattning om en själv är inte alltid lätt, men det minskar konflikter och intresse. Måste ändra på det. Kruxet är då att ett enkelt, rakt sätt inte alltid tas emot som önskat, men i slutändan borde det mynna ut i en bra jävla samling människor. Jmf Bratt-kretsen i Östersund. Sista kvällen där kan ha varit en av de mesta aha-upplevelser jag har varit med om, med reservation för överdrifter och sånt.
Lite Butcher nu, så kanske John Blund kommer även denna gång. Blir düngt med immaterialrätten imorrn annars. Plus tvätt och party från tre, men fuck de, jag tjackar hundra släng. Fan, Lasse gör en glad ändå. Tack för den, Pär.
Imorrn får vi se om det bär eller brister. Om det senare sker får jag bryta ihop lite, prata med en vän och hitta något annat att göra. Filmskapare, liksom. Ball. (Emma, det är ditt fel att jag skriver såhär. Den komprimerade brattblombergska stilistiken har liksom nått sin kulmen och snubblat över kullen, ner på andra sidan och upp igen.)
Hursomhelst. Halo-effekten är en riktig jävel ibland, om det nu är den som står för att jag inte kan sova när jag borde. Samtidigt är den en vän som lyfter tillvaron en smula då och då. För att stycket inte ska bli för kort kan jag nämna att jag hade ett väldigt rakt och ärligt samtal i tisdags kväll. Helt oväntat var det inte, men ändå. Den här världen har för få insiktsfulla människor.
Men allvarligt talat, vissa recept är inte ok. Liten, söt, egensinnig, nördig (insnöad?), ironisk, småbitter, intelligent, engagerad. Blanda varsamt, med en dos av distans och skaka lätt. BOOM. Jag faller, faller, faller ner i sömnproblem och lycka, om än bara för en kort stund.
Maskinen har svalt mig än en gång. Åtta timmar juridik, åtta timmar liv, åtta timmar sömn. Oklart om det är mitt livsmål, men stimulansen behövs och jag trivs med människorna, i stor utsträckning. Att ångra sig över svunna tider är egentligen onödigt och sånt, men nog kunde jag ha varit ut lite mer i unga år. Å andra sidan hade det gjort mig till en annan människa än den jag är idag, vilket inte hade varit önskvärt som det ser ut nu.
Nykter fadder för evigt, hohoho. Jävla dårar. Bra dårar. Bra människor. Bra vecka. Fan, jag kommer sluta som lärare/mentor/gruppledare. Just engagemang är något jag egentligen har, men sällan uppvisar. Det resulterar ju i uppskattning, vilket är välkommet om man är människa.
Att ge vika för andras uppfattning om en själv är inte alltid lätt, men det minskar konflikter och intresse. Måste ändra på det. Kruxet är då att ett enkelt, rakt sätt inte alltid tas emot som önskat, men i slutändan borde det mynna ut i en bra jävla samling människor. Jmf Bratt-kretsen i Östersund. Sista kvällen där kan ha varit en av de mesta aha-upplevelser jag har varit med om, med reservation för överdrifter och sånt.
Lite Butcher nu, så kanske John Blund kommer även denna gång. Blir düngt med immaterialrätten imorrn annars. Plus tvätt och party från tre, men fuck de, jag tjackar hundra släng. Fan, Lasse gör en glad ändå. Tack för den, Pär.
Reccevecka.
Nollning är fantastiskt. Att se ett gäng människor gå från främlingar till veckans mest peppade och underbara reccegrupp är värt fem hela dagars slit, utan tvekan.
Nu är det fredag natt (lördag morgon?) och vi har fått vila ut en sväng. Vaknade efter lunch, svängde ihop med uppdragsboken med övriga faddrar, såg två bakisfilmer och slappade. Klockan är halv två och jag kan inte riktigt sova. Det kommer för mycket tankar när man får stanna upp för första gången på nästan en vecka, men det är sjysst. Oklart vem jag ska reda ut härvan med, men det visar sig. Eventuellt är reccefriden lite dryg just nu, det är också oklart.
Den här terminen ska bli spännande. Typ 5/25 namn i min seminariegrupp känns igen men det är lovande på sätt och vis. Alltid kul med nytt folk. Sigtunas 89or flyttar hit och alla bor, i vanlig ordning, på kort avstånd från mig. Inte för att jag hänger med dem som så, men det är roligt ändå.
Sist men inte minst får jag träffa gamla vänner igen! (De jag inte har träffat redan, d.v.s.) Det kommer att bli skitkul att återse folk efter det första universitetssommarlovet i mitt liv.
(PS. ARGH. För i jävla helvete. Alltid samma visa. Eller, alltid och alltid, men det har iaf skett mer än en gång nu. DS.)
Nu är det fredag natt (lördag morgon?) och vi har fått vila ut en sväng. Vaknade efter lunch, svängde ihop med uppdragsboken med övriga faddrar, såg två bakisfilmer och slappade. Klockan är halv två och jag kan inte riktigt sova. Det kommer för mycket tankar när man får stanna upp för första gången på nästan en vecka, men det är sjysst. Oklart vem jag ska reda ut härvan med, men det visar sig. Eventuellt är reccefriden lite dryg just nu, det är också oklart.
Den här terminen ska bli spännande. Typ 5/25 namn i min seminariegrupp känns igen men det är lovande på sätt och vis. Alltid kul med nytt folk. Sigtunas 89or flyttar hit och alla bor, i vanlig ordning, på kort avstånd från mig. Inte för att jag hänger med dem som så, men det är roligt ändå.
Sist men inte minst får jag träffa gamla vänner igen! (De jag inte har träffat redan, d.v.s.) Det kommer att bli skitkul att återse folk efter det första universitetssommarlovet i mitt liv.
(PS. ARGH. För i jävla helvete. Alltid samma visa. Eller, alltid och alltid, men det har iaf skett mer än en gång nu. DS.)
Besök på annan ort.
Efter fyra dagar i Östersund har jag insett att mitt inlägg från 19:e april inte var så hopplöst.
"Tack för att, jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra"
Men utan ironi.
"Tack för att, jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra"
Men utan ironi.
Tenta klar!
*cue fylla, Team America-themet och sol*
Känslor.
Varför är de alltid så jävla dryga? Osäkerhet, ovisshet, okunskap do not make me a happy man.
Repetition av hösthistorien känns väldigt onödigt, men det verkar som om den är här för att stanna.
Å andra sidan åker jag till USA om två veckor och är där i en månad. Uppsala kommer kännas avlägset och förhoppningsvis också dess invånare, så att jag kan skjuta upp den delen av existensen till hösten.
Adlercreutz är inte party.
Repetition av hösthistorien känns väldigt onödigt, men det verkar som om den är här för att stanna.
Å andra sidan åker jag till USA om två veckor och är där i en månad. Uppsala kommer kännas avlägset och förhoppningsvis också dess invånare, så att jag kan skjuta upp den delen av existensen till hösten.
Adlercreutz är inte party.
Men fan.
Jag trodde att jag hade gett upp det där.
Mat!
Lax, broccoli, spenat, kyckling, vitkål, blodpudding. Variation? I think not!
Hej då, mormor.
02:30 i natt tyckte min morbror att mormor skulle vila. Det gör hon också.
Det gick nästan.
Stolthet wtf.
Bloggar
Just den här är lite deppig och reflekterande och uttrycker sånt som jag oftast inte uttrycker för andra. Nu vet jag iof att det finns folk som har läst den en gång eller två, men det får vara.
Hittade en väns blogg nyss. Den gav en helt annan bild av honom än den jag har fått och jag har ändå känt honom sen höstterminen. Det är intressant, vad man blottar i ett sånt forum för envägskommunikation som en blogg är. Samtidigt finns det en skiva av rop på hjälp i personligt bloggande, då vi vet att det som skrivs kan läsas av andra.
Vännen i fråga känner jag dock inte tillräckligt väl för att ta upp det jag har läst, tror jag. Han kanske inte är ensam om att presentera en helt annan yta än vad som finns inombords? (No shit, men bear with me.) Det tål att funderas på.
Det var dagens tankar. Mot solen, 12:ans favoritkorridor och vatten, humle, jäst och malt!
Hittade en väns blogg nyss. Den gav en helt annan bild av honom än den jag har fått och jag har ändå känt honom sen höstterminen. Det är intressant, vad man blottar i ett sånt forum för envägskommunikation som en blogg är. Samtidigt finns det en skiva av rop på hjälp i personligt bloggande, då vi vet att det som skrivs kan läsas av andra.
Vännen i fråga känner jag dock inte tillräckligt väl för att ta upp det jag har läst, tror jag. Han kanske inte är ensam om att presentera en helt annan yta än vad som finns inombords? (No shit, men bear with me.) Det tål att funderas på.
Det var dagens tankar. Mot solen, 12:ans favoritkorridor och vatten, humle, jäst och malt!
Morgonaktivitet
Promenad genom ett livsbefriat Uppsala i vårmorgonsolen med en bra känsla i kroppen och frid i sinnet.
Skitsnygg, smart och likasinnad.
Att diskutera världsåskådning, social interaktion, flyta över i fulengelska tillika tyska och vad det nu mer kan ha varit i flera timmar med någon som framställer sig själv som en blåst blondin var en positiv överraskning. Sen innebär det att jag inte kan sova just nu vilket är halvdrygt, men å andra sidan är det en lugn vecka.
Det är lite segt att standardfrasen efter ett återgivande av ovanstående är "Fick du ligga?". Det känns väl stelt och enkelspårigt att det sociala livet ska gå ut på det. Trevlig konsekvens, javisst, men vad hände med att behandla andra som människor?
Nu flyter jag snart över i ett resonemang som luktar genus och det är bara segt att läsa om, men ändock. Eller så är jag bara för tidigt ute med att söka någon slags meningsfullhet människor emellan? Vänta till trettio, hej hopp. Föregående två meningar låter jävligt pretto och fiskulturella, men det känns onödigt att maskera vad jag faktiskt vill säga. Att det å andra sidan är roligt att spela olika roller gentemot olika människor är en annan sak. Det var intressant att notera att våra resonemang överensstämde, men utgångspunkten gjorde det inte. Jag kontra andra, för att fatta mig kort. I det ena ligger självinsikt, i det andra självkritik. Ironiskt nog är de orden synonymer på pappret, men inte i praktiken. Insikt förutsätter inte kritik och vice versa men de flyter ändå in i varandra.
Måhända har jag begåvats med en märklig avsmak för det endimensionella "Ligga?"-spåret eller så har jag bara lite självförtroendeproblem att ta itu med. Det är en tankegång som kräver vidare reflektion. Jag tror personligen att problemet ligger i en skev bild av mina egna egenskaper, på de områden där jag inte kan läsa en karta för att få reda på var jag står. I det akademiska finns kriterier, men i det sociala kan jag bara bedöma mina framgångar mot andras reaktioner, vilket gör att det är lätt att falla ner i självförminskande. TLDR: harden up, bitch.
Med anledning av dessa funderingar och konstaterandet att människor som till synes är fundamentalt olika kan vara väldigt lika vill jag citera Mingus i Fattaru:
"Jag tvivlar på att jag hittar nån som kan leva med hela jag".
Citatet ger ett gnälligt intryck, men jag känner igen mig i tanken på att det finns så många sidor hos mig att ingen skulle orka med dem. Det är egentligen puckat tänkt i och med att alla är mer komplicerade än vad ytan ger sken av. Det känns inte långsökt att fråga "Har dimensionerna gått förlorade?". Helgens möte motbevisar visserligen den saken, men det är bara ett positivt exempel bland många tristare.
Det är också en fråga om förväntningar och den energi som krävs för att bryta mot dem. Det är lättare för mig att spela den roll som andra förväntar sig istället för att ge uttryck för den jag verkligen är. Värt att nämna är dock att det är något av ett tveeggat svärd, i det att rollspelandet är roligt och ger utrymme för regression och en enklare tillvaro. Här vill jag plocka upp ett citat som figurerat tidigare, för den som följer mig med stort intresse.
"The only problem that I have is that I think too much" - Vinnie Paz
Ibland är det skönt att bara kunna stänga av och följa med en ström, även om det inte råkar en som passar mig fullt ut. Det kan framstå som ett tecken på osäkerhet och normkonformitet (hej fikonspråk!) men det är i slutändan helt naturligt i och med att vi är flockdjur.
Kontentan av dagens essä blir att jag förhoppningsvis kan somna nu.
Skitsnygg, smart och likasinnad.
Att diskutera världsåskådning, social interaktion, flyta över i fulengelska tillika tyska och vad det nu mer kan ha varit i flera timmar med någon som framställer sig själv som en blåst blondin var en positiv överraskning. Sen innebär det att jag inte kan sova just nu vilket är halvdrygt, men å andra sidan är det en lugn vecka.
Det är lite segt att standardfrasen efter ett återgivande av ovanstående är "Fick du ligga?". Det känns väl stelt och enkelspårigt att det sociala livet ska gå ut på det. Trevlig konsekvens, javisst, men vad hände med att behandla andra som människor?
Nu flyter jag snart över i ett resonemang som luktar genus och det är bara segt att läsa om, men ändock. Eller så är jag bara för tidigt ute med att söka någon slags meningsfullhet människor emellan? Vänta till trettio, hej hopp. Föregående två meningar låter jävligt pretto och fiskulturella, men det känns onödigt att maskera vad jag faktiskt vill säga. Att det å andra sidan är roligt att spela olika roller gentemot olika människor är en annan sak. Det var intressant att notera att våra resonemang överensstämde, men utgångspunkten gjorde det inte. Jag kontra andra, för att fatta mig kort. I det ena ligger självinsikt, i det andra självkritik. Ironiskt nog är de orden synonymer på pappret, men inte i praktiken. Insikt förutsätter inte kritik och vice versa men de flyter ändå in i varandra.
Måhända har jag begåvats med en märklig avsmak för det endimensionella "Ligga?"-spåret eller så har jag bara lite självförtroendeproblem att ta itu med. Det är en tankegång som kräver vidare reflektion. Jag tror personligen att problemet ligger i en skev bild av mina egna egenskaper, på de områden där jag inte kan läsa en karta för att få reda på var jag står. I det akademiska finns kriterier, men i det sociala kan jag bara bedöma mina framgångar mot andras reaktioner, vilket gör att det är lätt att falla ner i självförminskande. TLDR: harden up, bitch.
Med anledning av dessa funderingar och konstaterandet att människor som till synes är fundamentalt olika kan vara väldigt lika vill jag citera Mingus i Fattaru:
"Jag tvivlar på att jag hittar nån som kan leva med hela jag".
Citatet ger ett gnälligt intryck, men jag känner igen mig i tanken på att det finns så många sidor hos mig att ingen skulle orka med dem. Det är egentligen puckat tänkt i och med att alla är mer komplicerade än vad ytan ger sken av. Det känns inte långsökt att fråga "Har dimensionerna gått förlorade?". Helgens möte motbevisar visserligen den saken, men det är bara ett positivt exempel bland många tristare.
Det är också en fråga om förväntningar och den energi som krävs för att bryta mot dem. Det är lättare för mig att spela den roll som andra förväntar sig istället för att ge uttryck för den jag verkligen är. Värt att nämna är dock att det är något av ett tveeggat svärd, i det att rollspelandet är roligt och ger utrymme för regression och en enklare tillvaro. Här vill jag plocka upp ett citat som figurerat tidigare, för den som följer mig med stort intresse.
"The only problem that I have is that I think too much" - Vinnie Paz
Ibland är det skönt att bara kunna stänga av och följa med en ström, även om det inte råkar en som passar mig fullt ut. Det kan framstå som ett tecken på osäkerhet och normkonformitet (hej fikonspråk!) men det är i slutändan helt naturligt i och med att vi är flockdjur.
Kontentan av dagens essä blir att jag förhoppningsvis kan somna nu.
Musik.
Jag tillbringade halva mina tonår med att ha vänner som lyssnade på hårdrock. Ändå missade jag Mötley Crüe. Bot och bättring efter att ha läst The Dirt nu. Att de fyra fortfarande ens står upp är ett under.
Det där med att somna
Problemet med att lägga sig i sängen och skära av all kontakt med omvärlden (avstängd dator, ljudlös mobil, andra sover) är att jag blir ensam med mina tankar. Inget fel på det i sig, men jag har lite svårt att sova när tankebanorna spårar åt alla håll och synapserna kör rally på de bergsvägar som skapas.
Det är som om jag behandlar dagens intryck i vaket tillstånd istället för att bara sova och låta hjärnan göra det undermedvetet. Jag kanske borde börja "lura" hjärnan att sova? Titta på film eller nåt.
Sen är jag kvällsmänniska också, vilket inte underlättar hela den här "sova i tid och gå upp 8-9"-grejen. Om jag arbetade dagarna igenom med något skulle jag nog vara tillräckligt trött på kvällen, men det krävs nog mer än några timmar studier och lite styrketräning för det. Kvällspromenader kanske kan vara något?
Det är som om jag behandlar dagens intryck i vaket tillstånd istället för att bara sova och låta hjärnan göra det undermedvetet. Jag kanske borde börja "lura" hjärnan att sova? Titta på film eller nåt.
Sen är jag kvällsmänniska också, vilket inte underlättar hela den här "sova i tid och gå upp 8-9"-grejen. Om jag arbetade dagarna igenom med något skulle jag nog vara tillräckligt trött på kvällen, men det krävs nog mer än några timmar studier och lite styrketräning för det. Kvällspromenader kanske kan vara något?
